skruttan

Eve ska lära sig sitta, hon tycker det är riktigt kul nu och kan sitta ganska länge. Längst sitter hon om man sätter henne framför babygymet, då leker hon med det och glömmer bort vad hon gör. Problemet är bara att när hon tröttnat så slänger hon sig bakåt, riktigt tar i, så att huvudet tjongar i golvet och hon blir hysterisk. Jag brukar lägga tjocka filtar bakom, men då stöttar ju det lite också. Jag undrar hur man tänker när man gör så. "nej, nu är jag trött på det här, om jag tar lite fart kanske jag tippar bakåt, får ont och mamma tar upp mig?" Det måste ju vara så eftersom att hon kan tippa lite fint åt sidan och hamna på magen i stället. Snorig är hon med, stackar. Det bar riner och torka näsan är nästan värre än att torka munnen.





Ibland när hon ligger på filten och leker med babygymmet kan hon få för sig att hon ska flytta på det, vilket hon gjorde här om dagen, rakt över näsan stalde hon det. Men hon är lika glad fördet.